Hundproblem ur ägarens perspektiv

Min samarbetspartner Ulrika (Bevreus Hundskola) har skrivit otroligt bra om det eviga skuldbeläggandet av hundägare. Läs det gärna

https://bevreus.wordpress.com/2017/05/19/sluta-skuldbelagg/

Jag kan bara instämma i det Ulrika skriver och tänkte bygga vidare på det utifrån mitt perspektiv som hundägare. Jag hoppas att det ska skapa mer förståelse för hur det är att ha en hund med problem.

När jag och min dåvarande sambo köpte vår första hund Bellman 2003 hade jag aldrig haft hund tidigare och jag visste absolut inget om hundträning. Bellman hade väl vissa saker som tex det eviga dragandet i kopplet men generellt var och är han en mycket enkel hund. Cirka 7 år senare intog Chabo våra liv och hundlivet förändrades helt.

Jag brukar säga till mina kursdeltagare att jag har gått igenom de flesta hundproblem med Chabo och de problem han inte haft har de andra kompletterat med.

De två jobbigaste grejerna med Chabo är att han har en underliggande stress och att han har så nära till separationsångest.

Separationsångesten, till att börja med, yttrade sig i att han tuggade. Han tuggade på allt han hittade när vi lämnade honom ensam. Varje dag när jag kom hem hade jag ångest för hur det skulle se ut hemma och vad som skulle vara förstört. Jag låg på golvet hemma och grät och städade i princip varje dag. Vi försökte plocka undan men eftersom han hade sån ångest så spelade det ju ingen roll. Det är nu ca 4 år sedan vi kom tillrätta med den större delen av problemet. Vi hade då ensamhetstränat under en lång tid men den stora skillnaden kom faktiskt när vi kastrerade honom. Han var alldeles för stressad för att vi skulle kunna hjälpa honom med enbart träning. Å andra sidan är jag helt övertygad om att det var kombinationen av kastrering och träningen som i det här fallet var lösningen*.

Även om den största delen av problemet är löst kan Chabos separationsångest återkomma. Jag reagerar fortfarande väldigt starkt när han tuggat, jag blir arg eller ledsen eller både och. Det är fortfarande så jobbigt när det händer och det är så jobbigt att veta att hunden som är min bästa vän mår dåligt, för det är nämligen exakt det meddelandet jag får av honom. Jag kan fortfarande lätt känna känslan av ångest när jag sitter på jobbet eller precis innan jag öppnar ytterdörren: Jag undrar om det har varit lugnt idag eller om något är förstört nu?

När det gäller hans stressnivå generellt så har den lett till att jag inte velat ta med honom för att jag har skämts eller för att andra talat om för mig att han inte är välkommen. Dessutom har jag vetat att konsekvenserna av att han blir för stressad är att han inte kan varva ner utan istället har han vandrat runt hemma.

Jag älskar min Chabo så otroligt mycket och är så tacksam för allt han har tvingat mig att lära men det har varit en lång, jobbig resa. Resan har varit fylld av ångest, uppgivenhet och skam. Det är jobbigt att ha en hund som skäller så fort instruktören pratar, som sticker när man säger fot, som vandrar runt hemma hela nätterna, som inte kan lämnas ensam utan att bita sönder allt, som sätter sig och kliar sig på rallybanan. Jag har gett upp flera gånger, jag har gråtit, jag har skrikit, jag har gjort alla möjligt konstiga saker för att jag var desperat. För att jag vill kunna fortsätta ha min Chabo kvar. Att i det läget få höra att han aktiveras för lite, att jag tränar fel saker, att jag inte är tillräckligt bra på det jag faktiskt tränar har inte hjälpt mig. Det som har hjälpt är insikten om att hans underliggande stress är orsak till flera av hans problem och verktygen som jag fått för att hjälpa mig att hjälpa honom.

Att säga att hundens problem enbart beror på hundägaren är fel, dessutom hjälper det ingen att trycka ner. Stötta istället hundägaren i hur den kan träna och lyft lite av bördan från hundägarens axlar genom att förmedla att det är mer än hundägare och hens träning som påverkar hunden och dess beteende.

IMG_3708

* Vi beslutade att kastrera honom på grund av förstorad prostata men det fick konsekvenser på stressnivån. Jag vill vara tydlig med att alla hundproblem inte löser sig med kastrering, man måste göra bedömningen utifrån individen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s